finding forever.

det värsta med det så kallade kärlek är att

man har så höga förväntningar och,

hopp om personen att man faller ihop när verkligheten visar sig.

så jag bryr mig inte om att jaga efter en evighet,

eller om att det börjar svartna vid början.

jag försöker titta bort medans jag tänker,

försöker hålla blicken ifrån han men misslyckas flera gånger.

så vi ser på varandra utan ett ord som formar våra läppar,

längtan efter hans andetag klagar inombords.

jag vill släppa tankarna och låta dem vandra förbi mig,

så jag ser på honom ett tag.

låter hans skönhet djupt hitta sin väg i minnet på mig,

sedan blundar jag för att se om den återstår.
med lättnad finns det kvar där.

jag hör steg och läpparna rör sig snabbt till ett leende,

sakta känner jag hur det brinner inombords.

att öppna ögonen var nog på tiden,

men orkade inte se på något man förlorar gång på gång.

hans andetag hittar sin väg,

och det ryser runt kroppen på mig.

med ett leende öppnar jag ögonen,