89 /

DU :
säg inte att jag försökte, för jag gjorde det.
jag trodde på dig, att det verkligen fanns ordet av ljust.
och nu när jag har brytt mig och kämpat mig för dig,
insåg jag att jag inte orkade mer.
så jag släpper det.
jag släpper ditt namn som finns tatuerat i hjärtat på mig.
det suddas bort med tiden.
hoppas du hittar lyckan,
och vad du än söker.
yasmiin.



He who cannot give anything away,
cannot feel anything either.

Friedrich Wilhelm Nietzsche.


88 /

du tar det där underliga steget fram,
jag tar det andra.
du rör lätt i håret och ler brett,
sedan så ser du upp mot himlen.
regnet finner sin plats hos oss,
jag tänker på hur lycklig man får vara.
att jag står här med dig, under regnet.
du börjar skratta under regnet,
jag ser frågande på dig men kan inte hålla tillbaka skrattet.
vi skrattar länge, och ser på varandra.
det är då vi inser hur mycket vi faktis har varandra,
där vi står så slutar regnet.
vi båda ser upp, molnen är gråaktiga.
jag studerar den länge, försöker förstå mig på varför det slutade regna.
sedan så ler jag och ser mot dig.
du finns inte kvar, jag vänder mig hastigt om alla håll.

men du är borta.


87 /


   bilden är av : yasmiina hussein, www.yasmiinaa.blogg.se



framtiden är så nära att jag hör den, jag känner den inom mig.
men den är inte min än, eller så kanske den inte ens är min överhuvudtaget.
att viljan kan räcka, vet man ju aldrig.
ändå om jag sträcker ut handen och känner den
..

86 /

du ler och den där känslan av ensamhet springer ifrån mig,
känslan av kärlek sitter nu i hälarna på mig.
jag är rädd att förlora andan där jag står,
och ser in i dem där ögonen som lyser så starkt.

där jag står hör jag hur hjärtat pumpas ut och in, min rädsla är att det slutar slå.
nu lyser dina ögon så starkt att det gör ont i ögonen,
allt jag ser är ljus.

jag vaknar ur drömmen, och inser hur stark saknaden är.


85 /

jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.

84 /

solen förbereder sig för solnedgång,
och jag blundar medans jag ser ut mot den.
jag tänker på dig, läpparna formas och jag sprider glädje.
sedan tänker jag på verkligheten, och allt omkring dig.
då blir det mörkt, solen gömmer sig bakom ett stort grått moln.
och jag inser att verkligheten är något du och jag aldrig kommer att få.
så jag ler endå.
för om jag har det jag har nu.

så har jag allt, Darling.


83 /

jag försöker skriva en bok här, haha!
men enligt sanna så är den bra så hoppas att hon tycker om del 2 osv..
sedan efter att den boken var färdig så tänkte jag publicera den här på bloggen.
så den kommer nog lagom ut innan sommaren, får vi hoppas!
med att publicera boken just på bloggen så tänkte jag att ni kunde lämna en kommentar,
om hur jag kunde skriva bättre eller om ni inte förstår handligen.
jag vill ju inte skriva något världen inte förstår vettni :)
den kanske är hur dålig som helst, då skriver jag inte mer!
aldrig, hahaha!
nejdå men ett slag i ansiktet är ju alltid en läxa,
och man lär sig om hur man ska skriva och inte.
så elaka kommentarer kommer nog att finnas,
men hoppas alltid på bra.
Aja, nu är jag hungrig och har ont i nacken av allt skrivandet här på min 70-tals data :(
men måste bli klar men denna bok.
Hoppas eran onsdag har varit bra, ha en bra fortsättning allihop!
pussen*




& ni har kanske märkt att jag försöker göra mig hörd genom att läsa andras bloggar å så,
måste säga att header och sånt är så fint. Men inget för mig.
Men självklart så ska dem veta att dem har fina blogg, så jag lägger en kommentar hos dem.
jätte fina bloggar finns där ute, så ni som inte har märkt det än så ut med er!
läs dem jag har kommenterat, hur fina som helst :)

82 /

det var första gången jag såg in i dem där kilande ögonen du har.
även om man drömmer bort när man ser in i dem,
så inser man hur förstummad man blir.
men idag insåg jag något som jag egentligen såg varje gång du var i närheten,
men vågade aldrig erkänna det för mig själv.
det var att även om du är rena skönheten och inte jag,
så har svaret alltid funnits framför näsan på mig.
jag kämpar för att hålla mig borta från sådant, sånt du ler när du säger det.
kärlek.
jag är en som skriver om det, för jag har upplevt det.
om du ser inom mig, istället för att se förbi mig så finns svaren där.
dem finns tatuerade i hjärtat i mig.
det är då dina ögon blir smala och du inser det,
och lämnar dem där blickarna hos någon annan som besvarar dem.

nnatti nnatti.


Jag vet vad jag flyr ifrån,  men inte vad jag söker efter.
Michel de Montaigne


81 /



Jag har en massa läxor att göra, & skriver imon. Låvar (a)

80 /

det har kommit upp frågor om mitt skrivande & om det verkligen är jag som skriver alltihop,
och sanningen är här.
JA DET GÖR JAG!
jag kopierar inte andras.

men det jag har med i bloggen som inte är skrivet av mig är
dem underbara citaten som jag har skrivit namn vid citatens slut.
Det är citat som jag tycker är om.
sedan också några meningar av vissa låtar.
men dem är INTE SKRIVNA AV MIG!
sedan så tjänar jag inget på att skriva som vissa andra gör,
jag skriver det för mig själv och njuter av det.
självklart så skulle jag gärna vilja bli betald,
men aldrig mer än hörd.
det kan hända att jag skriver små korta berättelser,
och dem är mina egna korta berättelser.
om du då kopierar är det totalt upp till dig,
men det är löjligt och jag vet att ni är smartare än så.
jag brukade ha en annan bild vid sidan där rosa bandet nu finns,
men den bytte jag ut mot rosa bandet.
och med den bilden,
vill jag visa att jag stödjer dem och alla deras forskningar.
jag har ingen fin header och sånt på min blogg,
den är lätt och förstående.
så ni kan hitta er igenom den snabbare och så.
uppsatser, skrivningar och sånt är svårt ibland det förstår jag.
men om ni sitter er ner och ska skriva något,
så försök leta genom ert hjärta.
för det finns där, det har det alltid gjort.
så ni klarar det utan min hjälp :)
jag är också glad att få kommentarer,
det är alltid fint och får mig att se det från ert håll.
tack så mycket för det!
och ni som läser dagligen,
fattar inte hur ni har stått ut med mina dåliga
dagar förut, haha.
jag är en person som ger mer än jag tar,
och därför så hjälper jag mina nära och kära
med olika skrivningar och så.
jag hoppas att ni har förstått vad jag gör,
och inte gör.
hoppas ni har haft alla en underbar helg,
och en glad fortsättning på livet.
yasmiina.


79 /

v
huvudet snurrar så hårt att det gör ont i tinningarna,
jag känner efter något att stödja mig på.
leukemi får dig att tappa balansen, men om du tar lite
surt kokain så deckar du i en evighet.
och när du vaknar upp så känner du dig metall i munnen,
blodet rinner inombords och vill komma ut i den fria världen.
jag försöker ställa mig upp, men benen faller ihop.
men jag ger inte upp så fort, jag kämpar upp genom den otroliga smärtan jag känner just nu.
efter flera misslyckande att ställa sig upp, stod jag äntligen upp på två svaga ben.
det kändes som om jag flög där jag stod, och ett litet fniss kom ur mig då och då.
jag flög så fort att jag inte ens hann tänka, att jag finns där uppe och ser ner mot alla människor.
tanken om att flyga är ju det man antagligen gör efter döden tänkte jag,
jag biter i läppen för att blodet inom mig började cirkulera , jag ville känna smärta.
det är en helt vanlig lördagskväll och himlen börjar bli mörkare bland stjärnorna.
inom mig kände jag en lukt, en väldigt bekant lukt.
jag såg mig dansande runt, och försökte se vart lukten kom ifrån.
när jag hade vänt mig om så såg jag vart, nu var det ett slag i bröstet
det var havet.
lukten var bekant för att pappa alltid brukade ta mig dit,
vi brukade bygga sandslott tills solen beslöt sig att sova.
tårarna lägger sig i gropar runt om min bleka kind,
det gjorde så ont.
för detta satte salt på såret i hjärtat direkt.
jag försökte gå mot havet, jag ville lägga mig ner och dö på ett ställe jag älskade så mycket.
där jag går vinglande fram ser jag inget än havet framför mig, världen runt om existerar inte.
det har den aldrig gjort.
jag försöker ta av mig skorna men faller på rumpan, då känner jag igenom klänningen den mjuka sanden.
jag känner med fingertopparna, och känslan faller tillbaka på sin plats.
minnen som bildar nya sår, minnen som alltid fanns där, världens bästa pappa.
jag kämpar huvudet från dem minnena för det gör så ont,  som sandpapper på öppet sår.
jag tar av mig dem vackra skorna som mamma brukade dansa i, dem får mig att känna mig trygg.
nu kryper jag genom sanden, längre fram till havet.
och när jag känner vattnet som rullar in på land vid fingrarna,
lägger jag mig ner.
så här ligger jag och känner vatten vid tårna och himlen som ler ner mot mig,
som är redo att ta mig någon annanstans där det inte finns smärta.
jag blundar, och låter himlen ta mig.
hem.

78 /



you know when you get that feeling,
that you could do anything in this world.
even if it's hard, you still know.
i feel it somewhere inside of me,
something that screaming so loud.
and that voice is telling me that if i,
want to become an author i should write.
that feeling might sound like a normal one,
but it's not.
cause.
that voice is my only hope.

77 /

är tillbaka nu & är seg som bara den,
kan inte sova så jag får nog se på en film.

nnati

RSS 2.0