finding forever.

v
ett slag i bröstet och jag känner hur andan flyger bort,
för ett tag trodde jag att jag hade brutit revbenen, och hjärtat tittade ut.
jag låg på marken och såg upp mot himlen, andlöst undvek jag hans blick.
han höll om huvudet och mumlade ord, såg förtvivlad ut för hans svaga handlig.
jag ser på honom, försöker mig förstå när kärleken mellan oss bleknade.
bröstkorgen tvingar ut smärta genom huden på mig,
och jag känner hur andan blir oregelbunden.
jag visade aldrig rädsla för någon, högt hade jag alltid huvudet för alla ord och slag.
han böjde sig ner och försökte röra vid mig,
men han var så rädd att han lät tårarna prata för sig själv.
efter svar tittade han runt kroppen på mig.
du kan leta tänkte jag, men smärtan är inombords.
det är inget man kan se.
hårt höll han min hand mot sitt eget hjärta,
trycket blev hårdare och jag såg på honom.
han höll blicken kvar och la sig sakta bredvid mig,
jag kände hur kroppsvärmen övervann denna vinterkväll.
himlen var full med stjärnor,
dem lyste så starkt som om dem hade svar på våra problem.
jag borde låta lungnorna få lite luft, men att andas gjorde för ont.
nu pratar han.
om hur ledsen han är och vilket svagt sätt att hantera problem på,
jag kände hans andetag vi halsen och blundade.
allt här i världen spelar ingen roll,
för om vi har varandra.
så har vi allt.
hjärtat började slå,
och jag försökte andas genom smärtan.