finding forever.

ljudet av ditt hjärta är anledningen till mina egna hjärtslag,
ditt leende får allt annat att se meningslöst ut.
jag förklarar orden med en stor klump i halsen,
orden tränger sig djupare inom mig.
jag håller om hjärtat, på något vis så känns det som om,
 det vill ur bröstkorgen på mig.
där du står blundar du hårt, lyssnar på orden som far lidande ur mun på mig.
kanske så funderar du på att aldrig lämna mig, stanna hos mig för alltid?
tårarna hittar sin egen bana nerför kinden, dem rinner smärtsamt ner.
du öppnar ögonen, och dem där bruna ögonen slår sin skönhet i ansiktet på mig.
vi håller inte blickarna ifrån varandra, för dem har hittat sin plats.
du ler ditt vackra leende, snabbt så smälter allt inom mig.
allt annat existerar inte, för bakom oss så finns ingen värld.
sanningen kommer fram, då han lätt särar på läpparna.
jag höll andan för rädslan, att han skulle lämna mig.
sedan så säger han dem tre vackra orden,
och jag tror att jag redan ligger i någon rutten grav.
jag försökte skaka av mig tanken om graven,
men var fortvarande osäker på att jag var levande eller ej.
han kommer fram med ett par sakta kliv, hjärtat pumpar ut hårdare nu.
i vanliga fall så behövde jag aldrig ha hans närhet inom räckhåll,
för jag kände alltid hans närhet i hjärtat.
så vad som än händer denna kalla vinternatt så vet jag,
att jag har hittat min andra halva.
dina händer söker efter mina, och dem hittar varandra snabbt med glädje.
hans grepp är hårt, kanske så är han själv rädd att förlora mig.
vilken dum tanke tänkte jag, för det borde vara jag som är rädd för att förlora dig.
jag håller hårt tillbaka, för att visa min rädsla.
inom oss båda så har vi ingen svaghet, men ibland så kommer den frågan upp.
och den dumma frågan lämnar oss med funderingar.
dessa tankar betyder inget,
för att vi har varandra