67 /

hej alla söta.
jag vet att jag inte har skrivit på ett tag,
och viljan bara flög iväg fastän den alltid fanns framför mig.
jag praktiserade ju på ett äldreboende i 5 veckor,
vissa dagar var jag ledig men fick ta igen dem under höstlovet därför
fick jag aldrig ett lov

där jag jobbade fanns det människor som alla tyckte,
att ungdomen skulle handla mer om lycka och dans på rosor
än att springa runt och oroa sig för framtiden.
det var helt enkelt nu eller aldrig.
själva atmosfären där var helt otrolig,
jag dansade öppet och skrattade med hela hjärtat.
jag till och med fick höra historier som får mig att gråta inombords,
och det fanns tider då jag fick höra alla gamla danser som fanns på Liseberg.
ajamen Liseberg!
där var det dans och man dansade allt från vals till allt möjligt.
om vi tänker på Liseberg nu så är mest karuseller och sånt,
men förr var det kjolar som lätt flög fram och tillbaka.
en på omsorgstagare träffade sin man på dansgolvet i Liseberg,
tänk vad lycka och dans på rosor kan ge!
själv satt jag där och lyssnade på hur dem pratade glatt,
om det förflutna.
jag älskade att lyssna på deras lycka om och om igen,
för den lyckan och den upplevelsen har dem i hjärtat.
det är någon slags lycka dem tar med sig under graven,
det är en ring som dem bär på föralltid.
så jag vill därför tacka alla på Gullvivan i Lillhagsparkens äldreboende,
för den tid och lycka ni har givit mig.
jag vill tacka er för att ni har visat att min tid är värdefull,
och jag detsamma.
jag kommer att sakna er allihop.



There is only one real happiness in life,
and is the happiness of creating
Fredrick Delius


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0