finding forever.

jag hatar folk som säger saker,
saker som ger en förhoppningar.
ett leénde på läpparna, något man känner i hjärtat
och man bjuder den glädjen med andra,
men att sedan få veta att allt är en lögn.
jag förstår mig faktis inte på varför man ska ljuga om lycka,
lycka är inget man ljuger om.
man accepterar vad som är verkligt och inte är.
jag skulle förstå och hjälpa dig,
du skulle inte behövt känna att du behövde ljuga för mig.
du bevisade bara att du var en vän man inte kunde lita på,
även om du gav mig lycka som nu är fördärvat så förlåter jag dig.
inte med hjärta, utan för gud.