144/
Nu känner jag det återigen, den där känslan av längtans törst.
Bitterheten speglar tillbaka åt mig med ett hån, nästan som om jag var övervunnen.
Att kräla bland tomma vinglas och kärlek hade förfört mig bort från verkligheten.
Men nu ser jag det.
Ljuset.
Kärleken kommer återigen på besök, som en gammal vän knacker han lätt på dörren.
Kroppen ryser, och handflatorna känns tomma, hjälplösheten väcker oro hos min sköra själ.
Men likt en vacker solnedgång ser han tillbaka mot mig,
och plötsligt så försvinner yttervärlden.
Kommentarer
Trackback
