140 /
Jag skriker att jag älskar honom.
han ser sig om och tar sig i hjärtat.
jag står hjälplöst kvar och inser att han lämnar mig kvar.
stora svarta fläckar i hjärtat med ett rälsspår är allt som finns är kvar hos mig,
tårarna sviker mig ännu än gång, då dem inte kvarstår starka.
han stannar upp och lutar sig mot tegelhuset vid vägens slut,
hans armar sviker honom och han hamnar hjälplöst på marken och gråter.
jag går sakta fram till honom och torkar tårarna,
någon utav oss måste ha styrka för att kunna bära bådas hjärta.
jag hör hur hans tankar krigar efter något,
sakta vänder jag huvudet mot honom för att försöka förstå.
då ser jag hur hans darrande hand livlöst målar ett hjärta,
jag ler genom mina floder till tårar.
efter allt vi har gått igenom idag så växer tröttheten inom honom,
så han lägger sitt huvud vid min högra axel och viskar
du vet att jag älskar dig, tro aldrig något annat.
mitt hjärta börjar sakta slå igen..
fin blogg :D
Rösta gärna på mig till blogawards :) länkar alla som röstat!
allt bra??
sv: jag kanske kommer att minnas dig efter några dagar, hehe, minnet måste återupptas:)
kul att du tycker det:D
vacketr skrivet, verkligen!