finding forever.

året var på topp och  1800-talets charmiga skönhet kom dansade,

jag kände hur andan flög bort med vinden som han bar med sig.

ett fast grepp om min höft och jag var hans,

vi dansade genom denna afton med glädje som gjorde champagnen stolt.

hans ögon sken som aldrig förr, och det fanns något som brann i dem.

något som stärkte hans vackra drag,
hur han rörde sig på golvet med ett odjur som mig.

jag kände hur jag skämdes,
hur blickar flög mot mig och sedan mot honom, för att stanna.

dem förstod inte hur någon som honom,
kunde dansa natten lång med någon som mig,

han läste snabbt upp min tanke,
då rörde han lätt för att höja min nerböjda blick,
han rörde på läpparna och sa

"du är vacker"

jag kände hur kärleken steg runt ryggraden på mig,

hur kärleken kom och fäste sin mening i bröstkorgen på mig.

jag höjde huvudet och log det bredaste jag kunde,

sedan gav jag honom en viskning i örat som dröjde.

där sjöng jag våran sång,

som han blundande till.

han kände det inombords som jag,

så jag beslutade mig att blunda som honom och försvinna bland himlens mörker.

det drog upp minnen som vi båda bär på, våran egendomliga kärlek.

när sången beslöt sig att dansa sig fritt, öppnade jag ögonen och såg sanningen.

jag såg att jag stod själv på dansgolvet,

människor såg mer sorgset på mig än förr.