finding forever.

v
sakta hör jag hur ytterdörren öppnas, känner hur saknaden ligger bredvid.
jag sätter mig upp och lyssnar hur dem desperata fotstegen kommer allt närmare.
tårarna kommer flödande ut, kanske så var det längtan?
nu är han så nära att jag kan känna hennes parfym på honom.
jag bara ser på honom, undrar när kärleken hos oss båda dog ut.
hur han kan vakna i en säng och somna i en annan.
oskyldigt försöker han dra sina ursäktande lögner om sin chef,
"om hur han jobbar för att komma ett steg högre"
så jag lyssnar och nickar bestämt mellan tårarna,
jag förstår men samtidigt ser läppstift runt munnen på honom.
så han ler starkt och kommer sakta in under täcket,
jag känner hur trygg och säker jag är.
hur mycket jag har saknat känslan av kärleken,
och dens möjliga förlåtelser.
minnen flödar upp och jag blundar hårt,
tänker på dagen då jag stod framför spegeln med min vita klänning.
hans grepp blir hårdare.
en lätt kyss vid vänster axel,
och jag känner hur det ryser runt hela kroppen.
han kramar hårdare.
- släpp mig aldrig säger jag.
- aldrig viskar han.
just därför ignorerar jag sanningen.