finding forever.

om du hade sagt förlåt istället för att skriva ett svagt "ok",
så hade jag nog inte delat min smärta vartän jag gick.
i evigheter hade jag suttit och väntat på det där lätta förlåtelsen från dig,
att jag ens hade hopp för att du skulle vara rak i ryggen och säga det.
så jag satt här och oroade mig medans du var borta,
jag satt dag in och ut, hoppades på att allt var bra med dig.
jag beskrev det tydligt för dig att jag brydde mig om dig,
och om du inte hade rökt på, så kanske du skulle ha lite av det minnet kvar.
men inte har du det.
när du hade bekymmer så fanns jag där, även efter att du hade sårat mig.
jag fanns där för dig, jag ville finnas där för dig.
för jag visste att du var så mycket smartare än allt du hade gjort,
att du fortvarande var den jag en gång hade känslor för.
jag försökte få i dig lite vettiga tankar, om vad som var bra och dåligt.
att jag hade den styrkan inombords,
att jag brydde mig om någon som inte ens kom ihåg mitt namn.
men att jag fanns där för dig, ångrar jag inte.
aldrig, aldrig skulle jag kunna ångra det.
så efter månaders av väntan efter ett lätt förlåtelse.
så var jag tillräcklig stark, att lämna ditt namn vid hälen.
du får ha det bra,
och att du hittar lyckan som väntar lite vilset på dig.
/ yasmiin.