109 /
det känns som om det har varit en lång dag måste jag erkänna,
kanske så har det tagit föralltid för att inse vad livet har att erbjuda?
eller så fanns livet framför näsan på en?
aja men nu blir det mat & sen sooooova :D
108 /
v
så vi trippar fram på tårna och ser oskyldiga ut,
försöker ta varandras händer som glider ifrån varandra.
med saknad inombords så försöker vi dansa runt smärtan,
så mycket att ibland är avståndet mellan oss en evighet.
förvirrat ser jag mig om, där alla fyra hörn lyser mörkt.
saknaden klagar innanför bröstkorgen.
då känner jag händer vid höfterna, där dem håller hårt om mig.
och vi börjar dansa till musiken som spelar ljudligt.
aldrig har jag dansat så fritt med någon jag älskat.
människor runt om ser på mig och honom,
dem undrar vilken värld vi lever i.
i vilken värld man kan dansa fritt till kärleken,
där allt annat inte finns.
människor börjar prata högt och deras röster börjar irritera musiken,
högt försöker dem fundera ut vad jag gör.
det är då jag märker att,
jag dansar alldeles själv.
107 /
v
jag känner hur hjärtat flyger någonstans där uppe,
för hans skönhet tar mitt hjärta med bara händer.
varje gång jag känner hans närhet stoppar världens alla tid,
där blodcirkulationen är försvunnen.
att en människa kan åstadkomma något sådant,
är så fascinerande att det gör ont.
aldrig skulle jag kunna vända bort blicken,
det vore som att ställa sig framför döden själv.
utan hans blick i huvudet resten av dagen,
så är det tomt inom mig.
det finns bara ett stort hål,
som aldrig verkar ta sitt slut.
så när doktorn frågar hur jag mår,
vet jag sorgset inte vart jag ska börja.
jag har så mycket att säga, så mycket att sjunga ut,
att det inte skulle finnas ord kvar här i världen.
jag höll hårt om mitt hjärta,
så hårt att den ibland slinkande förbi mitt hårda grepp.
doktorn upprepade frågan högre,
tålamodigt väntade han på svar.
men jag bara satt där.
när psykologen kommer så viskar han,
att det inte finns någon förbättring.
jag blundar hårt,
även genom allt jag har gått igenom.
så lyser hans skönhet bakom ögonen på mig.
106 /
dont say it if you dont really mean it.
dont come and say it was all my fault,
when you were the one who had doubts.
105 /
v
den ena var framtiden, och den andra var, det förflutna.
jag brukade vara en som sprang tillbaka till det förflutna,
kanske var framtiden en del av rädslan jag bär på.
huvudet viker sig undan funderingarna,
hjärtat är trött på det förflutna.
alla dessa minnen som skapar fula ärr inom mig,
alla dessa minnen som håller mig bakom galler.
om jag var stark så skulle jag bryta vanan,
jag skulle sedan se på dig.
skratta av hela hjärtat, för att jag lyckades.
du skulle se förvånad ut, kanske skulle du klaga dina ögon.
om drömmar bara kunde bli verkliga,
om lyckan bara kunde visa sig.
104 /
v
utan bekymmer hittar vi en utväg från alla bekymmer,
återigen viskar du lätt att om vi har varandra så har vi allt.
jag finner den sanningen hos honom, där den knyter sig i hjärtat.
hur långt kan man våga gå för att bevisa att man verkligen älskar någon?
med stora andetag försöker vi klura ut den stora frågan,
framför oss ler något vasst upp.
det klämmer sig i magen.
103 /
jag drar på orden när jag säger dem,
så att dem kan uppfattas som vackra ord.
utan bekymmer ler jag åt min stolthet,
åt hur glädjen brinner runt läpparna.
så jag går min väg.
och om du hade tittat riktigt noga,
så skulle du se att det sken om mig.
102 /
jag kastar ringen mot honom,
där den kommer i näsan på honom.
fan att han inte fick den i ögat muttrar jag för mig själv.
sedan så vänder jag klacken för att gå,
vill bara lämna smärtan som klagar inom mig.
han skrattar, åt sanningen.
för att han vet att jag inte har styrkan inom mig att lämna han,
att jag inte kan lämna mitt hjärta hos honom.
jag gråter tyst för min svaghet.
han kommer fram, och tar mig lätt vid kinden.
där jag står inser jag.
hur mycket jag verkligen älskar honom.
101 /
vi ignorerar sanningen och låter fantasin flöda över,
jag känner hur jag får rysningar kring nacken.
stämningen är stel där stunden orsakar frågor kring luften vi båda andas.
han släpper tystnadens stora tyngd,
börjar gapa om minnen som sitter hårt i minnet på mig.
jag blundar där jag står, vill inte se hans ilska som förblir fysisk.
även om det är svart framför ögonen,
så kan jag lyssna till hur han sakta tar upp vinflaskan från golvet.
sedan så slänger han den på tv-n,
glasen skapar en melodi av svagheten vi båda bär på.
efter ett tag av smärtsamt blundande,
öppnar jag ögonen, där sitter han hjälplöst på golvet och håller hårt om huvudet.
hans tårar som kikar ut genom ögonen, är våran smutsiga sanning.
ett tag funderar jag på att lämna honom här,
så att han åtminstone kunde känna känslan av saknad.
så jag börjar gå mot dörren, hjärtats puls slår för snabbt.
jag går förbi bilder av minnen, bilder av nybliven kärlek.
att bry sig om sanningen, är lika rätt som att bry sig om verkligheten.
bakom mig så hör jag steg.
jag stannar upp bara en halv meter framför dörren, och lyssnar till hans hjärtslag.
dem slår så hårt, jag känner dem i ryggen.
hans närhet finns inte bara i hjärtat, utan bakom mig vid det här laget.
sakta lägger han sina varma läppar på mitt högra öra,
jag blundar till saknaden och låter den ta mig.
vart den för mig orkar jag inte bry mig.
så länge han finns där.
100 /
är glad idag dels för att jag fyller år idag, 17 :)
& att bloggen får sitt 100-rade inlägg samma dag :D
99 /
om du hade sagt förlåt istället för att skriva ett svagt "ok",
så hade jag nog inte delat min smärta vartän jag gick.
i evigheter hade jag suttit och väntat på det där lätta förlåtelsen från dig,
att jag ens hade hopp för att du skulle vara rak i ryggen och säga det.
så jag satt här och oroade mig medans du var borta,
jag satt dag in och ut, hoppades på att allt var bra med dig.
jag beskrev det tydligt för dig att jag brydde mig om dig,
och om du inte hade rökt på, så kanske du skulle ha lite av det minnet kvar.
men inte har du det.
när du hade bekymmer så fanns jag där, även efter att du hade sårat mig.
jag fanns där för dig, jag ville finnas där för dig.
för jag visste att du var så mycket smartare än allt du hade gjort,
att du fortvarande var den jag en gång hade känslor för.
jag försökte få i dig lite vettiga tankar, om vad som var bra och dåligt.
att jag hade den styrkan inombords,
att jag brydde mig om någon som inte ens kom ihåg mitt namn.
men att jag fanns där för dig, ångrar jag inte.
aldrig, aldrig skulle jag kunna ångra det.
så efter månaders av väntan efter ett lätt förlåtelse.
så var jag tillräcklig stark, att lämna ditt namn vid hälen.
du får ha det bra,
och att du hittar lyckan som väntar lite vilset på dig.
/ yasmiin.
98 /
så om du besluter dig för att lämna det förflutna,
och tänka framåt så står jag vid din sida.
det finns inget förflutet som du håller så hårt i,
inte om det betyder lika mycket för dig som det gjorde för mig.
så vi beslutar oss att lämna dem gamla spåren i hjärtat,
och skapa nya som förblir minnen i framtiden.
du har dig själv att skylla på,
chansen dansade förbi dig.
97 /
for the young lovers, taking the hill
one plants the flag while the other is killed
when the wine pours we raise our cups
young love is sacrifice, young love is tough
young love is innocent, young love is us
gavin degraw.
hej alla godhjärtade läsare!
nu är det så att man kan få massvis läsare om du blir medlem i en enkel sida,
hur du ska göra för att få så många läsare är ganska lätt, du följer sidans fyra steg.
här har ni sidan!
lätt som bara den, lycka till dåva! :D
96 /
så jag ser ut på den vackra utsikten och låter bladen från träden träda fram,
lukten av nya steg närmar sig och allt annat ser ljust ut.
så jag tänker på dig och ditt vackra leende,
känner hur hjärtat slår hårdare.
för dig.
95 /
v
vi går bredvid varandra och känner hur händerna vill dras tillvarandra,
men istället lyssnar vi på hur träden klagar och solen skimrar.
ord som vi håller hårt i vill ut,
och hur mycket vi än vill så känns det som en dröm.
vi ler båda och solen får hans ögon att se mörk gröna ut,
mitt hjärta smälter på plats.
känner hur mycket kärleken verkligen kan lyckas få ut ur människor,
att älska någon så mycket är helt ofattbart.
vi håller hårt i orden, fastän dem vill glida ur vårt hårda grepp.
jag vill stanna upp och se om mitt hjärta har hoppat ur bröstkorgen på mig,
hans skönhet får allt annat se löjligt meningslöst ut.
allt jag vill är att hålla hans händer, fast inte bara nu.
utan föralltid.
varför kan jag inte bara säga vad jag känner,
istället för att plåga tungan.
smärtsamt ler jag för denna eviga stund,
även om det är en evig stund.
så är det våran stund.
det är den stunden jag kommer se tillbaka i framtiden,
le åt hur kärleken verkligen fick allt annat att se suddigt ut.
jag älskade dig,
inte lite mitt hjärta.
utan så mycket mer.
94 /
v
du ser på klockan och mumlar något,
sedan så ser du på mig efter svar.
jag bara ser in i ditt tomma hjärta,
och försöker förstå hur du bara vågar lämna mig.
jag sväljer hårt, klumpen i halsen vägrar att försvinna.
du står en stund och väntar på ett svar,
innan du vänder ryggen mot mig och går din väg.
jag känner hur saknaden kommer sätta sina spår i hjärtat på mig,
hur mycket jag kommer att sakna din närhet och trygghet.
nu vrider du på huvudet, och jag står med tårfyllda ögon.
tystnaden är ingen sådan man skapar av rädsla, eller frustration.
utan det är en tystnad som bryter loss, om saknaden tar över.
du mumlar något lätt igen, där dina läppar försöker övertyga mina.
men jag ser ingen skillnad från den förra du, och den nya du.
du ser på klockan igen, och andas häftigt ut.
nu skrapar det i såret inombords, smärtan är nog oförklarlig
så jag vägrar att tänka på det.
du kommer sakta fram till mig, och ler det där fåniga leendet.
även om jag vill ha något hårt att slå dig med, så krossas den drömmen av kärleken.
du tar sakta på min högra kind, och jag blundar genom tårarna.
vill inte att din närhet ska bli saknad.
jag öppnar ögonen, och möter dina som håller hårt i något hemligt.
du ler, och jag försöker att le.
men självklart så misslyckas jag och gråter istället,
varför vet jag inte.
kanske så var mina tårar beredda på något?
du släpper det lätta taget om min kind, och ser på mig.
sedan så vänder du ryggen och går din väg, min värld rasar samman.
jag greppar tag om dina fötter och skriker ord som har en betydelse,
du står och ser på mig men vet att du måste ge dig av.
jag vägrar att släppa taget, aldrig.
du lutar dig neråt och tar mina hjälplösa händer.
jag känner hur du håller hårt, som om du aldrig skulle ge dig av.
glädjen av att du inte ska lämna mig tar över tårarna,
och det där såret som fanns därinne börjar suddas ut.
du ler mot mig, och jag vill dö i det ögonblicket.
att se dig le, är som att världen äntligen har en anledning till att den finns.
vi båda står tillsammans, och håller hårt om varandras händer.
världen utanför har ingen aning om hur lycklig jag äntligen var,
hur jag äntligen kunde säga att jag var levande och inte död inombords.
nu ser du så djupt inom mig att jag tror att alla mina hemligheter blev en av dina.
sedan så rör du på läpparna, som om du vill berätta något.
jag håller andan och hoppas på dem tre orden.
93 /
jag trodde att ens vänner aldrig skulle förändras,
det var nog min värsta rädsla.
men idag så märkte jag att dem faktis har det,
att dem nu har en annan vana än den jag var van vid.
jag satt där och tänkte "när försvann allt?".
själv försökte jag gömma den,
där oroliga blicken man har framför ögonen,
och tog tag i det.
fan va det sårar när man ser ens gamla vänner förändras,
inte lite, utan mycket.
det ett slag i hjärtat, som skriker vakna.
nu har jag vaknat, och insett det.
Never insult anyone by accident
Robert A. Heinlein
92 /
with every heartbeat, i feel happy.
sanna åkte igår kväll & jag är helt nere,
vem ska nu få mig skratta så mkt? haha, du é bäst ghotbi!
men vi har ju en nästan halva sportlovet på oss,
att ha skoj så det låter bra i mina öron iafl :)
eftersom jag har varit hemma dessa senaste dagar,
så var dt på tiden att jag återgick till skolan,
najs? nepp, har missat en hel del som jag får nu ta igen =/
idag var det en såndär evighetsdag då man bara vill hem under täcket,
men hade trevligt med 7-eleven å grejjer!
hahaha, azda gumman du e guldvärd!
men imon blir det lite skoj med,
ska nämligen träffa johanna, joakim, daniel, å patrick förmodligen.
och så är det ju min födelsedag snart, najsnajsnajs!! ,
15 feb dan efter alla hjärtans fucking dag.
men nu ska jag nog ta mig en nnaitnaatti.
tänkte på att jag aldrig skriver om hur min dag är, men här fick ni som undrade hur min dag har varit :D
uppdaterar imon igen inshallah.
nnati.v
That part of me left yesterday
The harder me is strong today,
No regrets I'm blessed to say the old me dead and gone away.
T.I
91 /
jag ligger och känner hur torrt gräset är,
tittar upp mot den vackra utsikten som ser ner på mig.
blundar och låter dens skönhet ta mig till en annan verklighet,
då öppnar jag ögonen och ser.
att verkligheten alltid funnits där,
det var bara jag som blundande för den.
90 /
jag är tyvärr väldigt förskyld,
orkar knappt skriva en massa.
men måste klargöra något här.
den jag skriver om,
kommer med tiden inshallah
att inse att det är han jag skriver om.
även om nu denna person inte inser detta,
så har jag iafl fått ut så mycket känslor i bloggen,
att det känns rätt , och lättat hjärtat.
nu vimlar det i huvudet, och tror att jag måste sluta skriva här :)
men när jag blir bättre skriver jag inshallah.
ha det bra, my dear readers <3
