finding forever.

så jag gråter och ber honom att lugnt försöka förklara vad som händer,

men han gapar om minnen som slitit hårt hos oss båda och vägrar att ge sig.

hans tårar gör så att jag får svårt att andas, så jag försöker lugnt andas men misslyckas.

nu ser jag på honom och känner hur blodet vilt forslar runt kroppen på mig,

han slutar gapa och ger mig en undrande blick,

sedan så kommer han fram och frågar förskräckligt hur jag mår.

bland mörker hittar jag minnen av våra livliga röster,

glatt brukade vi prata med varandra.

minnen i svartvita bilder, som krälade bland tankarna på mig.

med elektrisk stöt vaknar jag till och människor i vitt springer runt om mig,

i tro av att jag var döende.

min hand värker mer än hjärtat,

det är då jag ser honom.

med ögon fyllda av tårar håller han hårt om min hand

han särar darrande på läpparna, och säger :

- jag släpper dig aldrig.