42 /
där satt jag och drömde bort, jag var så långt borta från verkligheten så att det inte var sant.
pappa kör lagom snabbt, men när det händer så känns det som en evighet när han kör förbi dig.
där du bor brukade vara som salt på öppet sår, för minnen kommer tillbaka & jag måste försöka andas.
så där är du.
mitt hjärta började banka så hårt, jag var så rädd att det skulle hoppa ur bröstkorgen på mig.
längtan efter ditt namn, efter ditt ansikte det var allt som fanns där inom mig just då.
jag försökte för dem sekunderna hålla andan på plats, hur än andan var svår att kontrollera.
där stod du böjd över en bil.
men det som verkligen får mig att gråta utav glädje är,
att jag inte såg ditt ansikte.
jag gjorde inte det.
och sedan gick allt fort, och vi körde förbi dig.
mitt hjärta började slå som vanligt,
allt var som vanligt.
jag log för att saknaden inte tog över hjärtat.
jag var så glad.
för annars skulle jag hoppa ur bilen och gapa en massa,
som att du är en skitstövel som har ett hjärta av sten.
och att du inte ens kan ta fram mobilen och säga förlåt.
den ilskan blev glädje.
och hur dumt och konstigt det än låter, så slår känslan allt.
den känslan.
som tog över och lugnade hjärtan medans den viskade :
du behöver han inte längre, du är starkare än så.
