finding forever.

hon höll hans hand så hårt att att han bet ihop käkarna,
han brydde sig inte om vad som egentligen fanns bakom dörren.
utan att det som finns där inne är efter mig och inte hans enda kärlek.
dem stod där andades så häftigt, dem nästan flåsade av rädsla.
men ingen av dem rörde sig ett steg, för ändå om rädslan var stor så hade dem varandra.
han tog upp sitt högra hand darrande, och försökte sträcka sig åt handtaget.
hon stod där och klämde hans hand hårdare, medans hennes tårarar försiktigt rann ner.
nu var han nära handtaget, hans hand darrade fortvarande.
skriket som kom inne från började tystna, för den kände närhet.
han kände också närhet, för honom så var det något som ville något.
något den sökte i flera århundrade, men hade funnit det nu.
han höll hårt om handtaget men ännu hårdare om sin kärlek.
hon blundade, och samtidigt så sjöng hon en visa som hennes mor hade lärt henne en gång i tiden.
nu hörde hon hur någon sjöng med henne, mannen tog snabbt tillbaka sin hand.
hon slutade sjunga efter att hon insåg vem som sjöng med henne, det var hennes döda mor.
hon började sjunga igen, för att höra sin mors röst.
han stod där stirrande på sin kärlek, hans blick var förvirring som blev huvudvärk.
moderns röst ekade i hela rummet, det var som en stor kraft som slog i allt omkring dem.
hon orkade inte höra mer, nej.
för nu ville hon se.
hon släppte hans hand snabbt, och öppnade dörren.
dörren stängdes igen.
han stod där och bankade och grät högljudligt.
all hans kraft var slut, så där satt han vid dörren flera år framåt.
och allt han gjorde var,
att sjunga samma visa.