2 /
jag har faktis inte gått den oändliga hatfulla vägen,
den där mörka som man kommer vilse i.
för jag har låvat mig själv att jag klarar mig fint, och att framtiden är ljust för mig.
och ändå om såret inom mig finns kvar, så vet jag att en dag kommer den att försvinna.
men hur kommer den att försvinna? kommer jag att ha minnen kvar utav han.
kommer gud att försöka hjälpa mig genom den hela processen?
jag tror att gud kommer att hjälpa mig, jag kommer att bli visad en väg där
ordet "mörker" inte ens finns. Där man lever utav att ha mål, inte sitta och hoppas att allt blir bra.
för att hoppas är den rena lögnen som inte finns,
man måste agera, man måste göra praktiska saker för att glömma och förlåta.
men att hoppas, så lurar man sig själv.
jag hoppas inte att jag glömmer dig,
jag vet, jag kommer, att glömma dig.
för igår var en början med nya steg,
detta mina damer och herrar, det är det andra steget.
and yes' i feel good.
"fairwell fair cruelty "
william shakespeare.
