143 /
Det var ett tag sen, ett tag sen vi nämnt varandras förnamn.
Det var en tid tillbaka, och jag hade förtvivlat trott att du förevigt glömt mig.
Men det finns så mycket i denna värld, så mycket som bomstrar och ger liv.
Gårdagen verkar vara dimmig, glömt och förlåtet.
Det finns bilder från förr i bakhuvudet, bilder bland leenden och sköra läppar.
Och på någotvis saknar jag inte det.
Jag saknar inte de långa tankegångarna eller de vackra solnedgångarna.
För min vän,
gårdagen är för långt bort.
För att återupptas.
Lyckan ruser runt om mig, och kärlekens blinda kedjor verkar som ett lyckopiller.
Nu min vän.
Nu släpper vi taget om varandra.
