139 /
det är en en solig fredag och dina glädjefyllda ögon möter mina,
känslan utav ensamheten försvinner längs hälarna på mig.
han var som en dröm, som man aldrig trodde skulle bli sann.
eller den sockerkakan som brukade få munnen att vattna, när man var liten.
han var den mannen som fick mitt hjälplösa hjärta att börja slå igen,
aldrig skulle jag och mitt hjärta behöva höra ordet ensam igen.
för du kan slå upp det någonstans må dig tro,
men i mitt hjärta.
var ordet länge tillbaka glömt.
