104 /
v
utan bekymmer hittar vi en utväg från alla bekymmer,
återigen viskar du lätt att om vi har varandra så har vi allt.
jag finner den sanningen hos honom, där den knyter sig i hjärtat.
hur långt kan man våga gå för att bevisa att man verkligen älskar någon?
med stora andetag försöker vi klura ut den stora frågan,
framför oss ler något vasst upp.
det klämmer sig i magen.
103 /
jag drar på orden när jag säger dem,
så att dem kan uppfattas som vackra ord.
utan bekymmer ler jag åt min stolthet,
åt hur glädjen brinner runt läpparna.
så jag går min väg.
och om du hade tittat riktigt noga,
så skulle du se att det sken om mig.
102 /
jag kastar ringen mot honom,
där den kommer i näsan på honom.
fan att han inte fick den i ögat muttrar jag för mig själv.
sedan så vänder jag klacken för att gå,
vill bara lämna smärtan som klagar inom mig.
han skrattar, åt sanningen.
för att han vet att jag inte har styrkan inom mig att lämna han,
att jag inte kan lämna mitt hjärta hos honom.
jag gråter tyst för min svaghet.
han kommer fram, och tar mig lätt vid kinden.
där jag står inser jag.
hur mycket jag verkligen älskar honom.
101 /
vi ignorerar sanningen och låter fantasin flöda över,
jag känner hur jag får rysningar kring nacken.
stämningen är stel där stunden orsakar frågor kring luften vi båda andas.
han släpper tystnadens stora tyngd,
börjar gapa om minnen som sitter hårt i minnet på mig.
jag blundar där jag står, vill inte se hans ilska som förblir fysisk.
även om det är svart framför ögonen,
så kan jag lyssna till hur han sakta tar upp vinflaskan från golvet.
sedan så slänger han den på tv-n,
glasen skapar en melodi av svagheten vi båda bär på.
efter ett tag av smärtsamt blundande,
öppnar jag ögonen, där sitter han hjälplöst på golvet och håller hårt om huvudet.
hans tårar som kikar ut genom ögonen, är våran smutsiga sanning.
ett tag funderar jag på att lämna honom här,
så att han åtminstone kunde känna känslan av saknad.
så jag börjar gå mot dörren, hjärtats puls slår för snabbt.
jag går förbi bilder av minnen, bilder av nybliven kärlek.
att bry sig om sanningen, är lika rätt som att bry sig om verkligheten.
bakom mig så hör jag steg.
jag stannar upp bara en halv meter framför dörren, och lyssnar till hans hjärtslag.
dem slår så hårt, jag känner dem i ryggen.
hans närhet finns inte bara i hjärtat, utan bakom mig vid det här laget.
sakta lägger han sina varma läppar på mitt högra öra,
jag blundar till saknaden och låter den ta mig.
vart den för mig orkar jag inte bry mig.
så länge han finns där.
100 /
är glad idag dels för att jag fyller år idag, 17 :)
& att bloggen får sitt 100-rade inlägg samma dag :D
99 /
om du hade sagt förlåt istället för att skriva ett svagt "ok",
så hade jag nog inte delat min smärta vartän jag gick.
i evigheter hade jag suttit och väntat på det där lätta förlåtelsen från dig,
att jag ens hade hopp för att du skulle vara rak i ryggen och säga det.
så jag satt här och oroade mig medans du var borta,
jag satt dag in och ut, hoppades på att allt var bra med dig.
jag beskrev det tydligt för dig att jag brydde mig om dig,
och om du inte hade rökt på, så kanske du skulle ha lite av det minnet kvar.
men inte har du det.
när du hade bekymmer så fanns jag där, även efter att du hade sårat mig.
jag fanns där för dig, jag ville finnas där för dig.
för jag visste att du var så mycket smartare än allt du hade gjort,
att du fortvarande var den jag en gång hade känslor för.
jag försökte få i dig lite vettiga tankar, om vad som var bra och dåligt.
att jag hade den styrkan inombords,
att jag brydde mig om någon som inte ens kom ihåg mitt namn.
men att jag fanns där för dig, ångrar jag inte.
aldrig, aldrig skulle jag kunna ångra det.
så efter månaders av väntan efter ett lätt förlåtelse.
så var jag tillräcklig stark, att lämna ditt namn vid hälen.
du får ha det bra,
och att du hittar lyckan som väntar lite vilset på dig.
/ yasmiin.
98 /
så om du besluter dig för att lämna det förflutna,
och tänka framåt så står jag vid din sida.
det finns inget förflutet som du håller så hårt i,
inte om det betyder lika mycket för dig som det gjorde för mig.
så vi beslutar oss att lämna dem gamla spåren i hjärtat,
och skapa nya som förblir minnen i framtiden.
du har dig själv att skylla på,
chansen dansade förbi dig.
97 /
for the young lovers, taking the hill
one plants the flag while the other is killed
when the wine pours we raise our cups
young love is sacrifice, young love is tough
young love is innocent, young love is us
gavin degraw.
hej alla godhjärtade läsare!
nu är det så att man kan få massvis läsare om du blir medlem i en enkel sida,
hur du ska göra för att få så många läsare är ganska lätt, du följer sidans fyra steg.
här har ni sidan!
lätt som bara den, lycka till dåva! :D
96 /
så jag ser ut på den vackra utsikten och låter bladen från träden träda fram,
lukten av nya steg närmar sig och allt annat ser ljust ut.
så jag tänker på dig och ditt vackra leende,
känner hur hjärtat slår hårdare.
för dig.
95 /
v
vi går bredvid varandra och känner hur händerna vill dras tillvarandra,
men istället lyssnar vi på hur träden klagar och solen skimrar.
ord som vi håller hårt i vill ut,
och hur mycket vi än vill så känns det som en dröm.
vi ler båda och solen får hans ögon att se mörk gröna ut,
mitt hjärta smälter på plats.
känner hur mycket kärleken verkligen kan lyckas få ut ur människor,
att älska någon så mycket är helt ofattbart.
vi håller hårt i orden, fastän dem vill glida ur vårt hårda grepp.
jag vill stanna upp och se om mitt hjärta har hoppat ur bröstkorgen på mig,
hans skönhet får allt annat se löjligt meningslöst ut.
allt jag vill är att hålla hans händer, fast inte bara nu.
utan föralltid.
varför kan jag inte bara säga vad jag känner,
istället för att plåga tungan.
smärtsamt ler jag för denna eviga stund,
även om det är en evig stund.
så är det våran stund.
det är den stunden jag kommer se tillbaka i framtiden,
le åt hur kärleken verkligen fick allt annat att se suddigt ut.
jag älskade dig,
inte lite mitt hjärta.
utan så mycket mer.
94 /
v
du ser på klockan och mumlar något,
sedan så ser du på mig efter svar.
jag bara ser in i ditt tomma hjärta,
och försöker förstå hur du bara vågar lämna mig.
jag sväljer hårt, klumpen i halsen vägrar att försvinna.
du står en stund och väntar på ett svar,
innan du vänder ryggen mot mig och går din väg.
jag känner hur saknaden kommer sätta sina spår i hjärtat på mig,
hur mycket jag kommer att sakna din närhet och trygghet.
nu vrider du på huvudet, och jag står med tårfyllda ögon.
tystnaden är ingen sådan man skapar av rädsla, eller frustration.
utan det är en tystnad som bryter loss, om saknaden tar över.
du mumlar något lätt igen, där dina läppar försöker övertyga mina.
men jag ser ingen skillnad från den förra du, och den nya du.
du ser på klockan igen, och andas häftigt ut.
nu skrapar det i såret inombords, smärtan är nog oförklarlig
så jag vägrar att tänka på det.
du kommer sakta fram till mig, och ler det där fåniga leendet.
även om jag vill ha något hårt att slå dig med, så krossas den drömmen av kärleken.
du tar sakta på min högra kind, och jag blundar genom tårarna.
vill inte att din närhet ska bli saknad.
jag öppnar ögonen, och möter dina som håller hårt i något hemligt.
du ler, och jag försöker att le.
men självklart så misslyckas jag och gråter istället,
varför vet jag inte.
kanske så var mina tårar beredda på något?
du släpper det lätta taget om min kind, och ser på mig.
sedan så vänder du ryggen och går din väg, min värld rasar samman.
jag greppar tag om dina fötter och skriker ord som har en betydelse,
du står och ser på mig men vet att du måste ge dig av.
jag vägrar att släppa taget, aldrig.
du lutar dig neråt och tar mina hjälplösa händer.
jag känner hur du håller hårt, som om du aldrig skulle ge dig av.
glädjen av att du inte ska lämna mig tar över tårarna,
och det där såret som fanns därinne börjar suddas ut.
du ler mot mig, och jag vill dö i det ögonblicket.
att se dig le, är som att världen äntligen har en anledning till att den finns.
vi båda står tillsammans, och håller hårt om varandras händer.
världen utanför har ingen aning om hur lycklig jag äntligen var,
hur jag äntligen kunde säga att jag var levande och inte död inombords.
nu ser du så djupt inom mig att jag tror att alla mina hemligheter blev en av dina.
sedan så rör du på läpparna, som om du vill berätta något.
jag håller andan och hoppas på dem tre orden.
93 /
jag trodde att ens vänner aldrig skulle förändras,
det var nog min värsta rädsla.
men idag så märkte jag att dem faktis har det,
att dem nu har en annan vana än den jag var van vid.
jag satt där och tänkte "när försvann allt?".
själv försökte jag gömma den,
där oroliga blicken man har framför ögonen,
och tog tag i det.
fan va det sårar när man ser ens gamla vänner förändras,
inte lite, utan mycket.
det ett slag i hjärtat, som skriker vakna.
nu har jag vaknat, och insett det.
Never insult anyone by accident
Robert A. Heinlein
92 /
with every heartbeat, i feel happy.
sanna åkte igår kväll & jag är helt nere,
vem ska nu få mig skratta så mkt? haha, du é bäst ghotbi!
men vi har ju en nästan halva sportlovet på oss,
att ha skoj så det låter bra i mina öron iafl :)
eftersom jag har varit hemma dessa senaste dagar,
så var dt på tiden att jag återgick till skolan,
najs? nepp, har missat en hel del som jag får nu ta igen =/
idag var det en såndär evighetsdag då man bara vill hem under täcket,
men hade trevligt med 7-eleven å grejjer!
hahaha, azda gumman du e guldvärd!
men imon blir det lite skoj med,
ska nämligen träffa johanna, joakim, daniel, å patrick förmodligen.
och så är det ju min födelsedag snart, najsnajsnajs!! ,
15 feb dan efter alla hjärtans fucking dag.
men nu ska jag nog ta mig en nnaitnaatti.
tänkte på att jag aldrig skriver om hur min dag är, men här fick ni som undrade hur min dag har varit :D
uppdaterar imon igen inshallah.
nnati.v
That part of me left yesterday
The harder me is strong today,
No regrets I'm blessed to say the old me dead and gone away.
T.I
91 /
jag ligger och känner hur torrt gräset är,
tittar upp mot den vackra utsikten som ser ner på mig.
blundar och låter dens skönhet ta mig till en annan verklighet,
då öppnar jag ögonen och ser.
att verkligheten alltid funnits där,
det var bara jag som blundande för den.
90 /
jag är tyvärr väldigt förskyld,
orkar knappt skriva en massa.
men måste klargöra något här.
den jag skriver om,
kommer med tiden inshallah
att inse att det är han jag skriver om.
även om nu denna person inte inser detta,
så har jag iafl fått ut så mycket känslor i bloggen,
att det känns rätt , och lättat hjärtat.
nu vimlar det i huvudet, och tror att jag måste sluta skriva här :)
men när jag blir bättre skriver jag inshallah.
ha det bra, my dear readers <3
89 /
DU :
säg inte att jag försökte, för jag gjorde det.
jag trodde på dig, att det verkligen fanns ordet av ljust.
och nu när jag har brytt mig och kämpat mig för dig,
insåg jag att jag inte orkade mer.
så jag släpper det.
jag släpper ditt namn som finns tatuerat i hjärtat på mig.
det suddas bort med tiden.
hoppas du hittar lyckan,
och vad du än söker.
yasmiin.
He who cannot give anything away,
cannot feel anything either.
Friedrich Wilhelm Nietzsche.
88 /
du tar det där underliga steget fram,
jag tar det andra.
du rör lätt i håret och ler brett,
sedan så ser du upp mot himlen.
regnet finner sin plats hos oss,
jag tänker på hur lycklig man får vara.
att jag står här med dig, under regnet.
du börjar skratta under regnet,
jag ser frågande på dig men kan inte hålla tillbaka skrattet.
vi skrattar länge, och ser på varandra.
det är då vi inser hur mycket vi faktis har varandra,
där vi står så slutar regnet.
vi båda ser upp, molnen är gråaktiga.
jag studerar den länge, försöker förstå mig på varför det slutade regna.
sedan så ler jag och ser mot dig.
du finns inte kvar, jag vänder mig hastigt om alla håll.
men du är borta.
87 /
bilden är av : yasmiina hussein, www.yasmiinaa.blogg.se
framtiden är så nära att jag hör den, jag känner den inom mig.
men den är inte min än, eller så kanske den inte ens är min överhuvudtaget.
att viljan kan räcka, vet man ju aldrig.
ändå om jag sträcker ut handen och känner den ..
86 /
du ler och den där känslan av ensamhet springer ifrån mig,
känslan av kärlek sitter nu i hälarna på mig.
jag är rädd att förlora andan där jag står,
och ser in i dem där ögonen som lyser så starkt.
där jag står hör jag hur hjärtat pumpas ut och in, min rädsla är att det slutar slå.
nu lyser dina ögon så starkt att det gör ont i ögonen,
allt jag ser är ljus.
jag vaknar ur drömmen, och inser hur stark saknaden är.
85 /
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig , jag saknar dig.
