132 /

han stod ett hjärtslag bort ifrån mig,

allt jag alltid velat var att andas in minnen som nu förtvinar bort.

tystnaden mellan oss är som en tyngd som hjärtat inte kan bära,

en  tyngnad som jag alltid velat släppa taget om.

hans enastående skönhet får mig att kämpa,

hans röst får mig att kämpa för inte bara mig, utan oss.

ett hjärtslag bort.

och jag kände hur längtan skadade min själ,

lämnade kvar ett par äckliga spår av smärta.

av undran såg han på mig, försökte läsa mina eviga tankar.

ett hjärtslag bort.

kroppens alla muskler hade länge tillbaka domnat,

allt jag hade sträva emot var längtan.

att se bort från denna skönhet, skulle vara att våga ta steget till döden själv.

andningen gick som alla sina dar långsamt,

lungnorna klagade om luft medans fötterna långsamt försvann med minnen.

om jag rörde mig framåt för att känna av lycka,

skulle jag kanske ångra det?

funderingar kring honom har alltid funnits i mina dar,

där jag försökte lista ut varför alla funderingar uppstod.

ett hjärtslag bort stod han.

bara ett hjärtslag bort..


Kommentarer
Postat av: Foki

Svar: Tack så jättemycket för den fina kommentaren!^^ Jag uppskattar det verkligen :)



// Ha en trevlig kväll! =)

2009-05-01 @ 22:18:44
URL: http://foki.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0