finding forever.

v
så vi bråkar om meningen med livet,

och hur stor smärta vi känner när saknaden är för stor.

dagarna vi låter orden flyga iväg, eller sakta försvinna.

kärleken mellan oss börjar tveka, och känslorna finns inte i djupet längre.

egentligen orkar jag inte stå och ta emot hans olika slag,

därför låter jag orden inte sätta sig i hjärtat på mig, hur än mycket dem sårar.

jag står och hör hur mycket våra handlingar sårar honom,

hårt håller han om sitt hjärtat, om mig.

hans tårar var sanningen till det mörka vi båda bär på,

sanningen som har sitt eget sår i hjärtat.

aldrig kan jag förlåta honom för allt han nånsin gjort,

aldrig skulle jag kunna se honom i ögonen igen.

så jag ser bort medans hans tårar försöker fånga min uppmärksamhet,

stark nog ser jag inte mot honom.

efter flera försök från honom,

kommer han sakta fram och låter armarna känna sig som hemma.

så mycket som jag vill kasta dem ifrån mig,

tvekar jag.

så jag gråter,

låter hans otrohet ut.

då jag kramar tillbaka,

och känner värmen inombords.