141 /



Drömmarna är som eld kedjor runt om mig,
dem bränner och skadar mitt inre så mycket att verkligheten förlorar sin mening.
kanske så finns ordet kärlek någonstans där borta mellan jord och himmel,
men om jag fortsätter så förlorar jag mina egna hjärtslag.
med rädsla i strupen försöker jag att andas,
att försöka se till att blodet cirkulerar ordentligt.
men jag är så rädd, så rädd för att förlora mig själv i denna dröm.
varför vaknar jag inte?
varför väcker han mig inte,
och viskar dem tre små lätta orden i örat på mig.
men han kommer inte för att hjälpa mig från mörkret,
han kommer för att se mig lida.
se mig gå i två bitar utav hopp efter hans heta andedräkt mot mig,
han lämnar mig.
han lämnar mig.
så låt mig lida,
kärleken har två bedrövande beslut för oss människor..
antingen går du med någon,

eller så går du ensam..


Kommentarer
Postat av: Mika

riktigt fin dikt :)

2009-12-12 @ 13:31:38
URL: http://mikaheltenkelt.blogg.se/
Postat av: manda

SV; Okej :) Ja, lätt att de är! :D

2009-12-16 @ 18:34:36
URL: http://rundfyrklant.blogg.se/
Postat av: S

den här var riktigt grym, du vet verkligen hur man skriver. mashallah.

2011-02-27 @ 00:40:52
URL: http://hypothetiically.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0