26 /
jag brukar titta på emil och pippi under min uppväxt,
pippis fullständiga namn brukade jag fnissa åt,
pippilotta viktualia rullgardina krusmynta efraimsdotter långstrump.
jag älskade pippis oranga hår, och hur det stod ut som det gjorde.
jag ville ha fräknar och vara lika stark som hon,
jag ville också bo ensam i villa villerkulla och ha en apa som hette herr Nilsson, och min egna häst lilla gubben.
att ha en kappsäck full med guldpengar, fastän jag egentligen inte behövde dem.
och när tjuvarna kom för att ta kappsäcken så skulle jag allt visa dem.
för man var pippi, och var hur stark som helst.
tommy och annika fanns där också,
dem skulle gå på skola varje morgonen och lära sig multiplikations tabellen som pippi alltid sa fel på,
hon brukade säga plutiflikation och det förstod hon inget av.
att skolan hade jullov och inte pippi för att pippi inte förstod sig på skolan var vansinnigt tyckte pippi.
för vem behöver skola när man kunde räkna till tre och kan alla bokstäver vilket var abc.
att ha en pappa som var sjörövare som fick se världens alla hörn,
men som var tagen av ett par dumma pirater som pippi självklart klarar av.
och att man gör luftballong och sätter fast repen på sin säng och flyger upp med sina två bästa vänner,
för att man vet att världen har mer att bjuda än vad man egentligen tror.
och så var det emil.
som var så busig men alltid smart, och rätt snabb.
för pappan kunde aldrig ta fast honom.
och när han väl gjorde så blev det en massa drag i håret,
så han föredrar snickerboa istället.
och så fanns det alfred, han var emils bästa vän.
med honom brukade emil göra en massa roliga saker,
som att släppa alla ut människorna i fattigstugan för en rejäl julmiddag i katthult.
han hade en underbar mamma, alma som brukade säga åt pappan att låta emil vara efter varje hyss,
och världens snällaste syster som var med när emil räddade dem i fattigstugan.
men så kom dagen som emil aldrig hade velat eller trott,
alfred var sjuk och han behövde doktor annars så skulle han dö.
och det var en hård snöstorm, så det fanns inga vägar.
vilket betyder att man inte vet vilken väg till doktorn, för snön hade täckt en massa vägar.
men emil brydde sig inte, så på morgonen gav han sig iväg.
för att rädda livet på alfred, hans bästa vän.
så han räddade honom utav kärlek.
detta är vad jag var uppväxt med, att det fanns möjligheter fastän världen blundade för dem.
jag älskade pippi och emli, och kunde se på filmerna om och om igen utan att tröttna.
neverna klämde sig när emil sprang av rädsla,
eller när pippi sprang från piraterna, då brukade jag undra varför hon gjorde det.
jag menar hon skulle kunna bära upp dem som vanligt och kasta dem åt tjotahejti.
hurjedamej.
men det var goda tider, så med detta inlägg så vill jag tacka en kvinna
som öppnade en magisk värld för hur många barn som helst i världen med historier om mod.
Astrid Lindgren 14 november 1902 - 28 januari 2002.
